29.2.08
28.2.08
Kotipizza
Återhämtningen efter operationen har gått så bra att Daniel flyttas till avd. 51 eller barnens blod och canseravdelning. Dagen till ära så firar vi med kotipizza, det är Daniels favorit. Sjukhusmaten är inte det bästa när barnen har dålig aptit. Daniel har nedsatt syn på vänstra öga och det skevar utåt så dom satt lappen på det andra öga för att vänstra skall användas och tränas.
27.2.08
26.2.08
Övervintrande ung sångsvan
25.2.08
Gräsand i polen
24.2.08
OYS Barnavdelningen
Uleåborgs sjukhus för barn. Avd 51 (övre våningen) kommer att bli vårt andra hem i ca 28 veckor av sjukdomstidens totala tid på 1 år och 3 månader. Längsta vistelsen i sträck här var nästan åtta veckor utan hembesök. Föräldrarna kunde hyra in sig i dom hyreslägenheter som canserföreningen ägde i närheten av sjukhuset. Dom gångerna vi var båda där så fick ett av sovrummen för oss själva, annars kunde det bli att dela rum eller att sova på soffan. Lägenheterna var moderna och fina och hade bastu. Det tog ca tio minuter att gå till sjukhuset därifrån.
23.2.08
Mandarinand
22.2.08
21.2.08
20.2.08
18.2.08
På egna ben
17.2.08
Internationell blogg
15.2.08
Ringmärkning av pärluggla (Aegolius funereus)
14.2.08
12.2.08
11.2.08
Operationssnittet
Operationssnittet syddes ihop med tio styng. Redan efter fem dygn såg det så här fint ut. Återhämtningen framskred sakta men säkert, men ändå kvarstod det faktum att vänstra sidan var nästan helt förlamad. Känslan och funktionen i armen och benet var borta samt synen var nedsatt. Yrsel och synvilla de första dagarna, för Daniel sa en gång åt mig; pappa varför röker du cigarr vid min säng?
10.2.08
8.2.08
Tvärasjön ?!
7.2.08
5.2.08
Operationsdagen 27.3-03
Dagen vi väntat på men också bävat för. Klart att vi ville ha bort växten från huvudet men vilka är komplikationerna efteråt? Läkarna sa att dom öppnar på baksidan av huvudet, men beroende på vilken väg dom tar sig fram så är det vänster eller höger sidan av kroppen som kan få bestående men. Daniel fördes till operationssalen genast från morgonen för förberedelse, där tog vi farväl för att vänta i en evighet, tyckte vi. Operationen beräknades ta 3-4 timmar, efter det fördes han till uppvakningsrummet. Där såg vi Daniel första gången vid 18 tiden, men han hade inte vaknat upp än. Vi försökte tala och läsa åt honom för att få kontakt, men senare på kvällen så öppnade han ögonen för att nästan genast somna igen. Han stannade kvar över natten där för att flyttas till barnens intensivavdelning nästa dag. Allt verkade OK